Fråga- Hur upplever du att söka arbete till sjöss?

Det är många som frågar mig hur det är att leta arbete i båt branschen och hur jag upplever det hela. 

Det jag kan säga är att det krävs mycket tålamod och väntan. Ingenting sker över en dag. Det är en lång process av både samtal, mejl och olika kontroller av erfarenhet som sjuksköterska. Även certifikat måste kontrolleras och tillägg av kurser måste ske för att bli rätt kandidat. 

Även om det är den stora biten som måste klicka, så är personlighetsdelen ännu större. Rederierna/båtarna önskar personer som passar för sjölivet ombord, därför läggs stor vikt på lämplighet under intervjudelen. 

Även om det är en tuff period under arbetssökande processen, upplever jag det både utmanande, spännande och roligt. Jag lär mig något nytt varje gång jag genomför ett intervjusamtal. Vissa önskar att ha det på telefon, vissa över kamera. Därför är det viktigt att alltid visa sin bästa sida under den korta tiden man har tillsammans med kontaktpersonerna från de olika rederierna, agenturerna. 

Tveka inte att skriva din fråga i kommentarsfältet om du undrar något!

Drömmen går i uppfyllelse!

Under mina universitetsstudier upplevde jag motstånd av att ha drömmen om att skaffa en karriär som Sjuksköterska ombord lyxkryssningar. Jag lärde mig att hålla tyst om drömmen för att inte påverkas negativt på mina slutbedömningar på praktikplatserna jag haft och kurskamraterna jag studerade tillsammans med. Att berätta om mina drömmar och vilka mål jag haft har inte alltid tagits emot med positivitet. Jag upplevde alltid en känsla av att det var något omöjligt att genomföra och en känsla av avundsjuka. I mitt fall gav det mig en extra kick till att faktiskt bevisa att det inte alls är omöjligt.

I över ca 4 år av både tuffa studier, många och långa förberedelser och utmaningar som att ta sig igenom STCW, Basic Safety kursen och samtidigt ta sig igenom flera långa rekryteringsprocesser och arbetsintervjuer på engelska kan jag nu presentera..

ATT MIN DRÖM GÅTT I UPPFYLLELSE OCH JAG KLIVER OMBORD LYXKRYSSNINGEN AIDAnova FÖR ATT ARBETA SOM SJUKSKÖTERSKA OMBORD!!!

Jag har alltid haft drömmen om att gå i pappas fotspår och få uppleva livet till sjöss och idag känns det så overkligt att få ta över den delen som min pappa själv har varit med om. Det känns speciellt och jag är både lycklig och så tacksam över det.

Med andra ord... med tillräckligt stor vilja och beslutsamhet kan vilken dröm som helst gå i uppfyllelse om man vill det tillräckligt mycket oavsett vad som hindrar dig på vägen.

Ha stora drömmar, är det något du verkligen vill göra finns det alltid en väg dit oavsett hur lång och svår den är. Vissa dagar blir lättare än andra, men i slutändan kan du lägga dig ner i din säg och känna Wow du gjorde det! Det är ingenting som slår den känslan, jag lovar!

Intervjuprocessen

Tiden flyger iväg och jag fortsätter mitt sökande hemifrån Sverige. Det känns som jag har försökt med allt utan resultat. 

Min första tanke var att hitta arbete ombord yachterna i Frankrike. Dessvärre flyttar yachterna från Medelhavet till Karibien under hösten och chanserna att få arbete som ny i branschen är låg. 

Tanken slog mig om jag borde packa väskan och flyga ner till Frankrike för att hitta arbete på plats, att se en person på plats måste troligen öka chansen att få jobb? Jag tänkte på saken fram och tillbaka tills jag kom på en ny lösning...

Att öka sökningsbredden till lyxkryssningar måste göra skillnad. Därför börjar jag skriva in mig på några olika lyxkryssningshemsidor och kort därefter började två till tre olika lyxkryssningsfartyg höra av sig. 

Den första kontakten hölls kort med en presentation av båten och vilka arbetsuppgifter som kan förekomma som Sjuksköterska ombord, även lön och destination presenterades. 

När den korta kontakten avslutas, meddelas att jag måste vänta några dagar för nästa steg i processen. Detta är en jobbig tid av både väntan och osäkerhet. 

Under tiden fortsätter telefonsamtal att strömma in och jag får kontakt med en stort rederi. Även här presenteras båten, lön, arbetsuppgifter mm. Jag får en god magkänsla av samtalet och personen som ringde mig vill fortsätta med en ytterligare introduktion och en individuell arbetsintervju efter endast två-tre dagar. 

Dagen kommer och jag får en timmes introduktion om rederiet, båten och arbetsuppgifterna. Min individuella arbetsintervju tar ca 1h och jag känner mig nöjd med min prestation.

Efter intervjun sker det ytterligare en väntan. Tack och lov fick jag meddelande om att jag har gjort ett gott intryck. 

Nu är det som sagt bara att vänta....

Jobbsökningsperioden!

Nu när alla kurser är genomförda och jag inväntar alla certifikat från Transportstyrelsen, börjar jobbsöknings perioden. Mycket av tiden har handlat om att skriva in sig på olika båthemsidor och lägga in alla intyg, fylla in namn, adresser och tillgänglighet. Tro mig, det har varit ett intensivt arbete. I ca två veckor har detta arbete pågått och jag har suttit hemma, fastklistrad vid skrivbordet med en kopp kaffe i handen. 

Dagarna har flugit förbi och det känns som jag har gått på autopilot. Det är samma visa varje dag och det enda som förändras är känslan av ökad nervositet och stress. Dagarna går och jag blir uppringd av två, tre olika yachter som behöver en sjuksköterska ombord. Oftast är det Agenturer som ringt upp från Frankrike och under det korta samtalet introduceras båten, lön och vilka uppgifter som båten behöver hjälp med. Då jag är ny i branschen har processen stannat av och jag börjar om från ruta ett igen. Oftast vill yachterna ha erfarna i branschen, vilket gör att Juniorer* prioriteras bort. 

Tålamodet faller och vissa dagar känns helt hopplösa. Tankar och frågor börjar glida mot "Vad har jag gjort?", "Så mycket pengar jag satsat på detta", "vad ska jag göra nu?" Tack och lov har jag haft min familj som stöttat mig i denna process. Min mamma har hela tiden sagt att hon känner på sig att jag kommer få jobb till sjöss och att jag bara behöver ha lite tålamod. Ja, tålamod har inte varit min starka sida...

Jag fortsätter sökandet i något lugnare tempo, samtidigt som jag försöker hitta en harmoni i min vardag för att minska på stressen. Jag tar pauser med skogspromenader och dricker kaffe med pappa på stan. Vissa dagar blir det vinterbad med bastu, något som är det bästa jag vet. 

Bilder från Basic Safety kursen!

Basic Safety i Stockholm

Jag ska vara ärlig och berätta att jag har varit nervös i över två månader inför Basic Safety veckan. Detta är en kurs som måste genomföras för att man ska kunna få arbeta till sjöss och det gäller all personal ombord. Kursen består av olika praktiska och teoretiska moment inom brand, säkerhet, överlevnad i vatten, rökdykning och krishantering. 

Den 27 september faller in och Basic Safety kursen sätter igång. Jag får träffa härliga tjejer från alla olika hörn från Sverige som också ska hoppa in i båt branschen. Första dagen bestod av intensiv brandteori från morgon till sen eftermiddag. Jag skulle säga att vi alla blev väldigt trötta i huvudet av teorin som innehöll allt i från larmsystem, förvaring av brandfarliga ämnen och spridning av brand på båt. 

Nästa dag handlade om överlevnad i vatten och detta var något som vi tjejer hade småpratat om tidigare dag. Jag skulle säga att vi alla var nervösa och spända över att få utföra vattenövningar i våtdräkt. Den största utmaningen var att hoppa från 4,5 meters höjd från en plattform ner till vattnet. Jag minns att min handledare berättade att om man vill vara extra modig, så ska man titta ner innan hoppet. Då min handledare redan var i vattnet kände jag att jag behövde titta ner för att inte hoppa på honom...det skulle jag inte ha gjort...det förvärrade min nervositet. Trots detta hoppade jag och under fallet kändes det som att det aldrig skulle ta slut...ush...vilken berg och dalbana känsla jag fick i magen. Nu hade jag klarat en av de tuffa utmaningarna på denna kurs och jag kände mig så glad när jag låg där i vattnet med min våtdräkt. 

Onsdagen handlade om sjukvård till sjöss. Jag kände att jag kunde luta mig tillbaka och få en uppfräschning under tiden. Vi gick igenom vad som finns i en överlevnadslåda i livbåtar, vi utförde HLR och lindade om olika kroppsdelar och trycksår. En härlig och lugn dag för mig, vilket kändes bra. 

Torsdagen kommer och hela dagen gäller rökdykning. Detta var något som jag var extra orolig för. Min nervositet låg i halsgropen och magen ville vika sig ut och in. Jag vet inte varför jag kände så otrolig rädsla över det hela. Kanske var det känslan av klaustrofobi, mörkret eller både och?? Detta var något jag var tvungen att ta upp med min handledare som guidade mig igenom det hela. Jag kände stor tacksamhet över den hjälp jag fick igenom övningen. 

Rökdykningen handlade om att gå in i rökfyllda containrar som var uppbyggda som bildäck, hytter och en festvåning. Tillsammans med min kamrat gick vi in två och två för att hitta dockor som skulle bäras ut. Det var både tungt och svettigt under övningarna. När nästan hela dagen bestod av att bära syrgastuber, släcka bränder och släpa ut dockor, var vi inte klara där. Under senare delen av dagen skulle nödbloss signaleras och slangar rullas tillbaka. När dagen drar mot sitt slut är jag både lycklig och helt slutkörd. Lyckan var svår att beskriva när man slänger ut sig själv och utför något som man var så rädd för att göra. Jag kan säga att den lyckan varade länge. 

Sista dagen på utbildningen handlade om Krissituationer till sjöss och hur man ska tacklar panikartade situationer ombord. Filmer visades och situationer diskuterades. Hela dagen var en intressant upplevelse och tiden flög iväg. Dagen drar mot sitt slut och Diplom delas ut. Jag inser att denna vecka har lyft mig mer än vad jag trodde och när jag tar mig tillbaka till hotellet kan jag knappt fatta att jag tagit mig igenom denna utbildning!

Hej då Norge, Hello France!

Jag åkte till Norge i början av Januari och spenderade mina fem första månader på ett Demensboende i Sandvika. Det var tänkt att jag skulle stanna kvar två månader till under sommaren, tyvärr kände jag att jag ville se något nytt och uppleva en annan arbetsmiljö. Min nästa destination blev Eidsvoll i Norge inom hemsjukvården under Juli och Augusti månad. Om det är något jag älskar så är det att köra bil hem till patienter som behöver min hjälp, dricka min coca cola och lyssna på musik i det vackra sommarvädret. Nu håller min tid på att ta slut här i Norge och jag flyger hem någon gång under veckan. 

Idag fick jag ett meddelande om att min hjälp i Norge inte behövs mer då de flesta i personalen kommer hem från semester. Det gör att jag kommer hem mycket tidigare än tänkt till Sverige. För mig gör det ingenting då jag få mer tid att koppla av, spendera tid med familjen och förbereda resan till Stockholm inför min första introduktion inom yachting branchen den 5 september. 

Nu när jag packar väskan och förbereder min nästa resa hem till Sverige känner jag mig både lycklig och nervös inför nästa steg i karriären. Att flyga ner till Frankrike kommer bli en helt annan utmaning jämfört med den traditionella sjukvården i Sverige och Norge. Det ska bli så spännande!