Nu när alla kurser är genomförda och jag inväntar alla certifikat från Transportstyrelsen, börjar jobbsöknings perioden. Mycket av tiden har handlat om att skriva in sig på olika båthemsidor och lägga in alla intyg, fylla in namn, adresser och tillgänglighet. Tro mig, det har varit ett intensivt arbete. I ca två veckor har detta arbete pågått och jag har suttit hemma, fastklistrad vid skrivbordet med en kopp kaffe i handen.
Dagarna har flugit förbi och det känns som jag har gått på autopilot. Det är samma visa varje dag och det enda som förändras är känslan av ökad nervositet och stress. Dagarna går och jag blir uppringd av två, tre olika yachter som behöver en sjuksköterska ombord. Oftast är det Agenturer som ringt upp från Frankrike och under det korta samtalet introduceras båten, lön och vilka uppgifter som båten behöver hjälp med. Då jag är ny i branschen har processen stannat av och jag börjar om från ruta ett igen. Oftast vill yachterna ha erfarna i branschen, vilket gör att Juniorer* prioriteras bort.
Tålamodet faller och vissa dagar känns helt hopplösa. Tankar och frågor börjar glida mot "Vad har jag gjort?", "Så mycket pengar jag satsat på detta", "vad ska jag göra nu?" Tack och lov har jag haft min familj som stöttat mig i denna process. Min mamma har hela tiden sagt att hon känner på sig att jag kommer få jobb till sjöss och att jag bara behöver ha lite tålamod. Ja, tålamod har inte varit min starka sida...
Jag fortsätter sökandet i något lugnare tempo, samtidigt som jag försöker hitta en harmoni i min vardag för att minska på stressen. Jag tar pauser med skogspromenader och dricker kaffe med pappa på stan. Vissa dagar blir det vinterbad med bastu, något som är det bästa jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar